En sista uppdatering.
Kära kära ni!
Jag vill ta tillfället i akt och säga ett stort stort TACK! Tack för att ni så troget läst min blogg, hängt kvar trotts att det kunnat gå flera dagar mellan inläggen. Tack för alla fina kommentarer. Tack för allt peppande. Tack för allt stöd. Tack för att ni brytt Er om vad lilla jag, Angelica Svensson från smålands djupaste skogar gjort och upplevt i landet där allt är möjligt - USA. Utan er hade min blogg inte varit lika livlig och välskriven. Ni är en stor andledning till att jag velat fortsätta skriva och försöka få Er att leva er in i vad jag upplevt. Tack. Tack än en gång!
Att säga hejdå till familjen, vänner och hela livet som jag byggt upp där borta var bland det jobbigaste jag någonsin gjort! Jag har aldrig kännt att jag passat in i min egen hemstad. I South Orange fick jag ett liv jag aldrig haft. Jag fick vänner för livet, och minnen som aldrig kommer att blekna.
När jag i Tisdags kramade om familjen B för sista gången och stängde dörren bakom mig kände jag, på en gång, en enorm tomhet och saknad. Flygresan till London var bland de 6 längsta timmarna jag någonsin varit med om. När jag genom flygplansrutan såg ett grått och trisst England skek hela min kropp NEJ! Planet nedanför mitt på de stora tavlorna i väntrummet gick till New York. För en sekund tänkte jag sätta mig på det planet istället.
När jag sedan kom fram till Lanvetter och fick ge Mamma, Pappa och Rasmus en bamsekram kändes det jätte skönt! Jag pratade på om allt mellan himmel och jord. Vi lunchade påvägen hem och uträttade lite ärenden och tog bara sjukt långt tid på oss överallt. Det fanns en förklaring till detta.
När jag klockan 18.30 öppnade dörren här hemma stod 20 personer innanför och hälsade mig välkommen hem! Så himla fint gjort av mamma som organiserat allt och för alla som ställt upp och hjälpt till. Det blev en underbar kväll! Och jag vart riktigt överraskad! När klockan började närma sig 12 och alla gäster gått hem mätta och goda efter smörgåstårta och mingel kröp jag ner under täcket i min säng, igen för första gången på ett år, efter att varit vaken i 36 timmar.
Och nu då? Det är alldeless strax en hel vecka sedan jag lämnade staterna. Ena sekunden känns det som att jag är på semester i 2 veckor medans i nästa kommer jag på att nejnejnej jag ska vara i sverige nu och får så mycket panik att jag nästan vill kräkas. Jag vet att jag måste vänja mig. Men det är fruktansvärt svårt! Allt är så himla annorlunda mot det liv jag lämnade i Jersey. Det är inga barn som väcker en på mornarna, inga flygplan utanför fönstret, jag hör inga ambulanser eller brankåren, ingen engelska. Allt är så svenskt.
Som en liten avslutning på mitt aupairår kommer jag imorgon prata om mitt äventyr på Sveriges radio kronoberg P4 mellan 10:00-11:00. Jag hoppas att så många som möjligt har chansen att lyssna!
Och med detta inlägg måste jag tyvärr avsluta mitt bloggande. Det känns uppriktigt sakt jätte tråkigt! Jag har verkligen tyckt om att skriva och berätta om min vardag!
Än en gång, tack så hemskt mycket!
With lots of love,
Angelica
My last day in South Orange,
Imorgon vid denhär tiden sitter jag på ett plan någonstans över atlanten tillbaka till mitt "gamla" liv. Till det ända livet jag visste om innan 29 december 2010.
Väskorna är packade, kläderna för morgondagen är framplockade, de flesta hejdå:na är avklarade..
Nu ikväll har vi ätit fisktacos i matsalen för sista gången som en ända stor familj. Jag vet att jag alltid kommer vara en del av familjen B men det kommer aldrig att bli detsamma igen.
Jag kommer aldrig
*Skratta lite frågande över något min värdpappa mumlar fram i slutet av dagen.
*Komma ner på morgonen sömndrycken och säga god morgon till min värdmamma.
*Mötas av mina underbara barn på lördagsmorgnarna med frasen "aaangeeeeeeeeeeeelica!!!"
*Få ett sms av min värdmamma kl8 på kvällen "Vill du följa med till Whole Foods?" för att få lite egentid.
*Behöva säga till J att han måste äta upp sin frukt.
*Fråga E efter vägen (hon är så himla duktig på att veta var allting ligger och har varit min levande GPS under detta året)
*Springa tre varv runt huset för att ge J sina mediciner.
*Äta froyo med Madde en sen vardagskväll.
*Vandra manhattan gator upp och ner tillsammans med underbara Ida.
*gå på bio med Malin en somrig fredagskväll.
*Ringa till Therese när jag behöver allmänt stöd - för hon vet precis vad jag pratar om.
*Lyssna på "Don't stop believen" på tåget in till New York City.
*Äta cheesecake bara för att vi "inte har något annat för oss".
*Sätta in hela min lön på kontot genom bankomaten
*Vara tidoptimist och måste springa till tåget fast att jag har haft 3 timmar på mig.
*Gå in på Starbucks och beställa en pumpkin spice latte.
*Ha manhattan 30 minuter bort.
*Åka upp till the reservation för att kunna se the skyline och känna hur underbar nära jag bor den staden.
*Kunna gå klädd som jag vill utan att folk ska bry sig.
*Vakna upp i detta huset mer.
*Spontansäga "Jag älska dig" till J&E.
*Gå hem från tåget klockan 12 på natten utan att känna mig orolig över att någon ska kidnappa mig.
*Prata Engelska varje dag.
Listan kan göras oendlig!
Men låt oss stanna där.
Det finns så mycket jag skulle vilja få ner på rader. Men just nu känns allt bara så fruktansvärt konstigt. Ja, verkligen konstigt. Jag vet ju att det kommer att hända men jag är inte förberädd. Jag har inte ännu tagit in att jag kommer inte sitta här imorgon. Mitt aupair år börjar lida mot sitt slut.
Jag tror att J började känna på sig ikväll att det är förändrig i luften för först var han jätte arg på mig och sedan ville han bara vara med mig. Älskade unge!
Det har verkligen varit ett givande år! Jag har lärt känna mig själv bättre,
utvecklats som person, insätt att jag inte behöver vara rädd för att prata på engelska och fått lära känna så himla mycket människor. Vad hade jag gjort utan alla underbara vänskapsband jag skapat under året?
Jag har fått en andra familj. Ett andra hem.
Allting blev så verkligt när min värdmamma frågade mig ikväll om när jag ska komma och hälsa på?
Usch och fy, jag kan inte skriva mer för jag bara gråter och gråter och gråter. Krokodiltårarna sprutar verkligen!
Men jag vet att detta inte är slutet, utan början på något nytt!
Och mottot jag haft hela mitt år, som jag fortfarande håller fast vid;
Don't cry because it's over
Smile because it happened
Vi hörs i swe.
With lots of love,
A
Goodbye party!
Jag och Ida vaknade upp vid 8 mer död än levande. Men det var bara börja packa upp. Ut med allt u resväskan och börja om från början. Vi blev klara vid 10 tiden. Rätt effectiva måste jag säga. Jag gav en hel del till Ida och hade en liten hög med saker jag inte behöver right away och är villig att lämna kvar om så behövs. Övervikten går på 150 euro och jag vet inte riktigt om jag är villig och ge det...
Vi duschade och gjorde oss iordning och plockade undan det sista innan vi började hjälpa till att skära upp och lägga upp mat på fat. Mitt good bye party/brunch drog igång 11.15. Det blev våran familj, 5 aupairer och två playdates familjer. Jätte trevligt och jätte känsloladdat. Min värdpappa samlade alla för att säga några väl valda ord. "This door is allways open for you. And remember do what you want in your life and travel alot!"
Ja, tårarna sprutade. Både på han och mig.
Jag fick fina ord på kort, presentkort på manikyr&pedikyr, tidning, chocklad, tröja och väska. 
Hela familjen :)
<3
Efter alla dessa tårar som bränner bakom mina ögon hela tiden bestämde jag, Ida och Malin oss för att åka och växla alla mina mynt jag samlat på mig under året. Det har blivit en hel del. Efter en liten fee som drogs för servicen återstod 131 dollar. Inte illa pinkat under ett år, eller vad tycker ni?
Planen var sedan att utnyttja mitt presentkort men det var jätte stängt på salongen så planerna ändrades snabbt till ett besök på Short hills mall och cheesecake factory en sista gång. Tror ni att jag kom tomhänt ut från forever 21?
Nu sitter jag här hemma i soffan. Och ska snart sova min näst sista natt i South Orange. Tårarna bränner verkligen bakom mina ogon och jag orkar knappt se mina värdföräldrar i ögonen för så fort jag tänker på något över huvud taget börjar jag gråta. Just nu vill jag inte lämna.
Mitt liv är perfekt här borta.
Min absolut alldra sista cheesecake för iår.
Mitt fina fotoalbum jag fick av Ida i hejdå present. Ojojoj vad jag grät!
Imorgon väntas min sista hela dag i South Orange, NJ United states of America.
Jag kan inte förstår att 50 veckor gått så snabbt!
Love,
A
Sankta Lucia, New York City.
Det blev en jätte mysig dag med en massa sång, levande ljus, vita nattlinen, kransar som luktar kattpiss, locktänger, lussekatter och aplåder. Och såklart lite tårar. Fy va känsloladdad jag var inför sista föreställningen och när vi för sista gången sjön "Come all ya faithfull" då kom tårarna. Och efter sista tonen kom aplåderna. Så himla vackert och stämningsfullt var det. Att få vara med ett underbart lucia tåg min sista lördag i New York City. Den kunde inte ha spenderats bättre!
Påvägen till Penn station sa jag hejdå till Time Square.
Ida följde med mig hem på kvällen. Vi var hemma vid tio. Skulle egentligen börjat packa men istället mös vi tillsammans framför tv;n och senare framåt småtimmarna även de tre senaste avsnitten av årets julkalender innan vi kröp till kojs vi 1.30am tiden.
Fina kyrkan på 65 gatan 3 west.
Tre tärnor och två underbara värdbarn!
Mathilda var jätte gullig och hade min videokamera och spelade in hela luciatåget! Verkligen roligt att se hur det såg ut & lät.
Love,
A
Fotografering och Froyo.
J var hemma från skolan idag också pågrund av förkyldning. Så vi traskade iväg till en park på förmiddagen och jag avslutade även mitt bank konto. Det kändes lite vemodigt!
EFter lite lunch och j's nap åkte vi för att plocka upp E från skolan. Det var strålande väder ute och vad passar då inte bättre än lite fotografering ute i naturen.
Madeleine ville att jag skulle ta lite kort på henne och hennes värdbarn. Så vi lastade in ungarna i våra hondor (och var allmänt coola babysitters) för att åka till the reservation och knäppa lite bilder. Barnen lekte och busade med varandra som aldrig förr! Bilderna blev underbart vackra och eftermiddagen bestod av en massa leenden! Vi tog med barnen för att äta lite froyo i Maplewood. Väldigt uppskattat och jag insåg precis just då i det ögonblicket hur stora både E och J har blivit under mitt år. Dom är inte små barn längre dom har växt och utvecklats så himla mycket!
När froyon var uppäten tog jag och Mathilda hem barnen för lite lek och senare en pannkakks middag. Efter det satt vi på chocklad fabriken (den först inspelade) för lite fredags mys.
Gick och la barnen framåt 9 och dom somnade direkt på min axel och jag ville inte annat än att krama ihjäl dom! Hur ska jag kunna lämna dom?
Malin och Ida knackade på dörren vid 10 tiden. Dom hade tagit med sig äpplecider och kolakarameler från IKEA för lite "julmys":)
Vi satt här nere i the basement för att beskåda min enorma hög med grejer som jag inte fått ner i väskorna ännu... Vi hade en mysig stund tillsammans!
<3
Goa gäng, vad jag kommer sakna oss.
Ojda, det var vist päron :)
Love,
A
She's here.
Nu är den nya aupairen kommen. Jag förvandlades under en natt från "The babysitter" till "the old babysitter".Så hur känner jag mig då? Jag känner.... ingenting. Jag känner inte svartsjuka, glädje eller sorg. Jag är bara helt tom. Jag har fortfarande inte insätt att jag ska åka hem under början av nästa veckan. NÄSTAA VECKA!?!?!?
Usch usch usch!
Dagen har iallafall rullat på bra. Lille J fick vara hemma med mig idag också pågrund utav att han är dö förkyld. Vi var ute och gick en liten promenad på förmiddagen och han var så fly förbannad över att han var tvungen att gå att han gick upp och la sig i sin säng direkt när vi kom hem och där somnade han.
Jag måste bara säga att jag är lite små förälskad i årets julkalender! Den är så himla mysig och uppfyller alla krav en bra julkalender måste ha.
Imorgon väntas en heldag med barnen. Jag och aupairen som ska ta över efter mig, Matilda, ska sitta barnvakter på kvällen åt dom för mina vföräldrar ska ut på galej i City.
Och på lördag väntas lucia.
Nu blir det lite svensk tv innan jag kryper under täcket!
Love,
A
Förändringarnas tider.
När E kom hem blev det läxläsning och lite matlagning. Korvstråganoff med makaroner, va fel det l'ät kom jag på nu? Det skulle kanske varit ris... Jaja, jag badade barnen och vi han titta på tre avsnitt av Mysteriet på Greveholm innan min värdmamma kom hem. Jag bar ner alla mina grejer till källaren och sedan plockade madde upp mig för lite Froyo! Trevligt värre.
Jag frågade lillkillen innan idag vad han ska göra med den nya aupairen.
-I'm gonna teach her how to play baseball.
Blev hans svar, den gullegrisen!
E frågade mig vid matbordet vad vatten var made out of och följande konversation uppstod
A; Ämnen.
J; M&M!?!?!?!?
A; Haha, nej sötnos ÄMNEN.
E; Det fattar du väl, J, att det inte är gjort av M&M's! Då hade ju inte Angelica tillåtit oss att dricka det varje dag...
Ibland vill jag bara ha en videokamera på huvudet hela tiden så man kan spela in sådanahär söta saker!
Jag kan verkligen inte fatta att den nya aupairen kommer imorgon!?
Nu är det inte jag som är ny längre. Utan jag ska föreställa gammal&erfaren. Nu är det jag som ska kunna.. Hur gick detta till? Vart tog detta år vägen?
Man vet ju, från den dagen man sätter sin fot i aupairvärlden att detta inte är för evigt. Men att ett år kan gå så rysligt snabbt, det hade jag inte en aning om. Det man oroade sig för när man var hemma i sverige var att "Ett år är sååå längt" och "Hur ska jag klara av att lämna alla?"
Men man gör det. Till och med en mamma gris som mig klarar det.
You just have to belive in yourself.
För drygt ett år sedan var det jag som satt i ett hotelrum och var både nervör och väldigt exalterad över att äntligen få träffa min värdfamilj. Och få börja mitt äventyr 30 minuter utanför New York City. Den tjejen är inte jag idag. Fast att jag inte märker det själv vet jag att jag har förändrats. Jag har fått se mig om i världen, fått bygga upp ett eget liv, fått mer skinn på näsan och insätt att hela världen ligger för mina fötter.
Det är bara för mig att våga ta steget ut.
Jag har sovit min sista natt i aupair rummet och jag känner att det snart är dags för mig att vända blad.
Men inte riktigt riktigt ännu. Nu ska jag krypa ner under täcket till min tillfälliga säng. Innan någon hinner blinka kommer jag vara hemma i Sverige igen.
Love,
A
Cheesecake, lunch PL, power, Playdate!
Vid 2.30 då vi åkte tillbaka hem för att hämta lite snack insåg vi att strömmen hade gått. Ringde min värdpappa och berättade läget. När vi hämtat upp E vart madde en ängel och lät oss komma över på en playdate. Barna lekte bra ihop medans vi skvallrade på.
Så fort vi kom hem rotade vi fram ficklampor och stearinljus för att sedan börja laga lite mat. oOch göra E'äs läxor. Det gick faktiskt smärtfritt! Och barnen tyckte det var rätt mysigt att få gå runt med lampor.
Pågrund av att vi lever på 2000 talet och att man är så himla beroende av elektisitet beslutade jag mig för att krypa till kojs vid 9.20pm. Senast jag gjorde det var väl vid Orientationen, när jag precis kommit till USA och vart jetlagad, heh!
Lekande med bilar på köksgolvet!
Glada barn!
Love,
A
Måndag!
All min lediga vakna tid ägnade jag åt att plocka ner mitt rum bit för bit.
Då såg det ut lite såhära.
Lite packning.
Min "gå in" garderob blev tom. Gudarnas vad jag kommer sakna den!
Love,
A
Söndag,
Vi gick förbi Macy's fina juldekoration!
Love,
A
Therese.
Idag sa jag hejdå till Therese. Min underbara vän.
<3
Lördag in New york city,
Innan det var dags gick vi och åt lite McDonalds. Phantom of the Opera var himla mäcktigt! Dock är jag otroligt glad att jag har sätt lite "lättare" broadway shower innan man sätter sig och tittar på den.
När vi kom ut ur theatern gick vi mot Forever 21 där vi skulle möta upp Ida. Kommer då till ett helt folkmingel med människor som står med kamrerna berädda. Det framkommer att Hugh Jackman ska komma ut ur byggnaden. Sånt himla flyyyyt vi hade!!!! Och shit va dö snygg han är i verkligheten också! Oh my....
När vi letat upp Ida och tagit lite kort i en fotoautomat promenerade vi ner till Penn Station. Slog armarna om Therese och började, såklart (blödig som jag är), att storlipa innan jag och Ida hoppade på tåget. Usch usch usch va jobbigt det var!
Jag och Ida bestämde oss för att äta på Cheesecake Faktory ( troligtvis min sista gång). Det blev en jätte mysig lördag!
Min objektiv till systemkameran har gått sönder och jag äger för tillfället bara ett så jag kan inte byta... Vilket betyder att bilder finns men dom är få.
Reklam reklam reklam i manhattans tunnelbanesystem.
Phantom of the Opera.
Lite Time Square by night... elller ja typ kväll? Eftermiddag.
Två underbara vänner i världens mäktigaste stad.
Hoppas ni hade en bra lördag!
10
Love,
A
Thereses good bye party,
Jag fick en massa uträttat medans J var i skolan. Och kunde även pyssla lite undertiden han tog sin nap. Skönt! I eftermiddag blev det lite parkhäng och skvallrande med Madde innan jag tog med mig E och J för att framkalla lite kort till deras hejdå present från mig som dom såklart inte vet någonting om.
Fina kort tyckte dom, och roligt att det bara var på de själva..... heheh!
Efter andra avsnittet av julkalendern lagade jag middag och lekte vidare med barnen. När föräldrarna kom hem körde min vpappa mig till Therese som hade sitt good bye party nu ikväll. Lite sorligt. Men jag föredrar att inte tänka på det för så fort det kommer i mitt huvud så börjar jag storlipa och bryter ihop totalt!
Kan inte fatta att vi inte är i samma land på måndag....
Här har ni törnrosa och snövit:)
<3
Love,
A
1 december.
Stanna, bromsa stopp please! Vart är livet påväg? Vart är jag påväg?
Inte till Sverige väl? Inte redan!?
12 dagar kvar. 12.
Vad hände med de 51 veckorna?
Första december, för mig, betyder JULKALENDERN.
Fast att jag för länge sedan har växtifrån barnprogram så kan jag inte sluta titta på första avsnittet av varje års julkalender. Iår vart inget undantag. Jag och barnen bänkade oss framför datorn efter vi hämtat upp E på skolan för att se det alldra första avsnittet av årets äventyr. Tjuvarnas jul. Barnen öppnade även första chockladkalender luckan. Alla tre var nöjda och glada. Dock är barnens Mysteriet på greveholm barnens favorit så vi kollar på den parallelt!
Love,
A
Min värdmammas födelsedag.
Min vmamma fyllde år idag så vi firade henne lite nu ikväll. Åt finmiddag och cupcakes!
Det har varit en mysig dag. Regnig och kurig. Inte hänt sådär himla mycket.
Busungar!
Någon hade ätit cupcakes :')
Love,
A
