En sista uppdatering.

Kära kära ni!

Jag vill ta tillfället i akt och säga ett stort stort TACK! Tack för att ni så troget läst min blogg, hängt kvar trotts att det kunnat gå flera dagar mellan inläggen. Tack för alla fina kommentarer. Tack för allt peppande. Tack för allt stöd. Tack för att ni brytt Er om vad lilla jag, Angelica Svensson från smålands djupaste skogar gjort och upplevt i landet där allt är möjligt - USA. Utan er hade min blogg inte varit lika livlig och välskriven. Ni är en stor andledning till att jag velat fortsätta skriva och försöka få Er att leva er in i vad jag upplevt. Tack. Tack än en gång!

Att säga hejdå till familjen, vänner och hela livet som jag byggt upp där borta var bland det jobbigaste jag någonsin gjort! Jag har aldrig kännt att jag passat in i min egen hemstad. I South Orange fick jag ett liv jag aldrig haft. Jag fick vänner för livet, och minnen som aldrig kommer att blekna.

När jag i Tisdags kramade om familjen B för sista gången och stängde dörren bakom mig kände jag, på en gång, en enorm tomhet och saknad. Flygresan till London var bland de 6 längsta timmarna jag någonsin varit med om. När jag genom flygplansrutan såg ett grått och trisst England skek hela min kropp NEJ! Planet nedanför mitt på de stora tavlorna i väntrummet gick till New York. För en sekund tänkte jag sätta mig på det planet istället.

När jag sedan kom fram till Lanvetter och fick ge Mamma, Pappa och Rasmus en bamsekram kändes det jätte skönt! Jag pratade på om allt mellan himmel och jord. Vi lunchade påvägen hem och uträttade lite ärenden och tog bara sjukt långt tid på oss överallt. Det fanns en förklaring till detta.

När jag klockan 18.30 öppnade dörren här hemma stod 20 personer innanför och hälsade mig välkommen hem! Så himla fint gjort av mamma som organiserat allt och för alla som ställt upp och hjälpt till. Det blev en underbar kväll! Och jag vart riktigt överraskad! När klockan började närma sig 12 och alla gäster gått hem mätta och goda efter smörgåstårta och mingel kröp jag ner under täcket i min säng, igen för första gången på ett år, efter att varit vaken i 36 timmar.

Och nu då? Det är alldeless strax en hel vecka sedan jag lämnade staterna. Ena sekunden känns det som att jag är på semester i 2 veckor medans i nästa kommer jag på att nejnejnej jag ska vara i sverige nu och får så mycket panik att jag nästan vill kräkas. Jag vet att jag måste vänja mig. Men det är fruktansvärt svårt! Allt är så himla annorlunda mot det liv jag lämnade i Jersey. Det är inga barn som väcker en på mornarna, inga flygplan utanför fönstret, jag hör inga ambulanser eller brankåren, ingen engelska. Allt är så svenskt.

Som en liten avslutning på mitt aupairår kommer jag imorgon prata om mitt äventyr på Sveriges radio kronoberg P4 mellan 10:00-11:00. Jag hoppas att så många som möjligt har chansen att lyssna!


















Och med detta inlägg måste jag tyvärr avsluta mitt bloggande. Det känns uppriktigt sakt jätte tråkigt! Jag har verkligen tyckt om att skriva och berätta om min vardag!
Än en gång, tack så hemskt mycket!

With lots of love,
Angelica


Kommentarer
Postat av: Pauline

Jag har följt din blogg med glädje och inspiration och jag kommer sakna att läsa den. Du har varit riktigt som bloggat så troget. & Gud vad fint att de väntade där hemma. Jag vill ingenting annat än krama om dig nu och ge tillbaka "den svenska vardagen" I MISS YOU! LOVE <3 Jag hoppas att jag kan hitta dig på internet ikväll då jag jobbar när du är i radion:(

2011-12-20 @ 07:21:28
URL: http://gustavssonpauline.blogg.se/
Postat av: Kerstin

Vad tomt det blir att inte kolla bloggen på morgonen. I gengäld kan jag gå upp o krama dig istället. Det känns bra. Tack för allt vi fått dela med dig via din blogg. Tusen kramar mamma

2011-12-20 @ 09:27:33
Postat av: Anna

Fan att jag inte visste att du skulle vara på radio! annars hade jag lyssnat, men man kanske kan lyssna på internet i efterhand?



Tack själv för att jag har fått följa dig på din resa!

Vad fint att alla var samlade när du kom hem.

2011-12-20 @ 10:31:41
Postat av: Anna G

Välkommen hem, Angelica. Det har varit kul och kolla din blogg då och då för att se hur du har haft det. Ha det så bra och GOD JUL!

2011-12-20 @ 22:59:19
Postat av: Sandra

Kära Angelica

Tack för att vi alla har fått följa med dig på din resa.

Tack för att du avbröt din USA vistelse och kom hem i augusti om så bara för ett par dagar.

Tack för att du gav mig en anledning att resa till New York.

Tack för att du kom hem igen!



Bamsekramar

Sandra

2011-12-21 @ 07:57:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

bloglovin

RSS 2.0