Lite tankar framåt kvällen,

Det är inte kul att vara sjuk i någon annan säng än ens egna. Ens egna säng i ens egna hus i Sverige.
Min värdfamilj är underbar som vanligt och försöker göra det bästa av situationen men man saknar ju ändå sin egna familj som gulligullar med än lite för mycket när man är sjuk.
När jag senare, om ca 9 månader, kommer landa på svensk mark igen, kommer jag att uppskatta så många småsaker som man kommer på när man inte är hemma. Något som jag verkligen har kommit till insikt med idag när jag inte kunnat göra annat än att vilat, är att här förväntas man alltid leva livet fullt ut. Hälst hela tiden. Självklart är jag mycket välkommen att följa med min värdfamilj på en del grejer dom gör på helgerna men man förväntas ändå vara ute ur huset när man slutar på en fredagkväll. Man förväntas alltid ha helgen planerad. För "detta är ju ditt år! Det är nu du är fri och det är nu du bor i USA - landet där allt händer"... Nu när jag ändå varit här nästan 3½ månad är inte allt så spännande längre för som många av er säger så blir även detta en vardag. Dock kan jag forfarande bli helt mållös när jag kommer på mig själv säga något i stil med "Nej, vi gjorde typ ingenting igår. Åkt in till New York och gick runt lite bara..
Och, ja jag kan hålla med om att detta handlar bara om ett år av mitt liv. Men jag saknar ändå dethär mysiga lördagskvällarna med svenskt lösgodis framför TV:n tillsammans med sin familj. Eller att man vaknar sent en söndagsmorgon och bestämmer sig för att bara vara hemma och slappa. Kanske se på någon film eller helt enkelt bara umgås med sin familj. Men som sagt, detta är något jag kommer ta vara på ännumer när jag kommer hem till tryggheten igen. För efter ett år här kommer jag tycka det är skönt att komma hem. Få ett vuxet liv. Det är inte alltid lätt att vara en aupair. Men det är heller inte alltid lätt att vara en lastbilschaufför, kock eller något annat jobb. Allt är inte alltid en dans på rosor,för hur skulle livet sett ut då?

Jag vet inte riktigt vad jag vill komma med detta inlägg... Men ja, kära ni, jag kommer att ta vara på detta året utifrån vad jag anser är "ta vara på". Och jag ångrar inte en sekund att det var jag som sa hejdå till min familj på Landvetter flygplats den 27 december 2011. Tänk så mycke jag skulle missat om jag bangat ur!


Saknar dig broder! <3

Take care!
Puss&Kram!!

Kommentarer
Postat av: Lisa och Marita

Hej Angelica!

Hoppas du snart blir frisk igen, det är tråkigt att vara sjuk.... om något så saknar jag min egen säng med och det gör nog mamma med när hon är här:P Men jag fick ju permis i lördags så jag lever lite på den faktiskt... Ha det så bra och krya på dig!

2011-04-10 @ 17:57:19
Postat av: Mats

Jag skulle vilja kalla hela ditt inlägg för en insikt. Insikter får man genom upplevelser, som tyvärr ibland kan vara smärtsamma, men kan lika ofta vara angenäma. Du vågar uppleva och det gör dig insiktsfull, du växer Angelica.

2011-04-10 @ 22:58:22
Postat av: Anna G

Hej Angelica!

Trist att du inte mår väl, men med den hästkuren med mediciner som du hade så är du nog redan bättre. Hoppas du mår välare och sköt om dig. /Anna

2011-04-11 @ 11:39:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

bloglovin

RSS 2.0