angelicaiamerika

Oj, vart ska jag börja?
Vårat sista aupair möte i morse gick bra. Våran ledare Jody är väldigt rolig och gör allt mycket mysigare och intressantare. När klockan var 12:00 var det dags att säga hejdå. Det kändes lite konstigt att behöva säga hejdå till Julia för jag hon och Jenny har varit som tripptrapptrull ända sedan resans början. Men vi har lovat varandra att umgås mycket under vårat år i Amerikat.

Jenny och jag skulle båda bli hämtade på Newark flygplats. Så vi plus en tysk, israelisk och mexikans tjej fick åka taxibuss till flygplatsen. Tog ca 1½ timme. Fick sitta och vänta i 1 timme ungefär innan telefonen ringer och det är min värdmamma. Hon säger att jag ska gå ut och vänta utanför så att min värdpappa kan se mig. Jag står ute i säkert 10 minuter. Ingen kommer. Då ringer min värdmamma igen och tydligen så har organisationen, än en gång, gett fel information.
Första mötet med vpappan vart bra. Vi tog varandra i hand och hoppade in i bilen. Lillkillen låg och sov och vi åkte för att hämta stortjejen. Jag blir väldigt fasionerad över hur stort allt är! Och innan året är slut hoppas jag på att fått, iallafall, sitta i en av dessa extremt stora "Trucks" som alla kör med här. Jag trodde allvarligt talat att det bara var på film.

När vi kommer fram till skolan börjar jag prata med lillkillen, för att lätta på stämningen kommenterar jag hans jätte fina tåg. (Han älskar tåg) vpappan presenterar mig för några vänner och när lilltjejen kommer ut springer hon in i pappans famn och sen ser hon fundersam ut och säger "HOWS THAT!!?". Och pappan förklarar att det är angelica och hon börjar le. Sen springer hon iväg och leker med nån kompis och sen är det dags för oss att gå tillbax till bilen. Då kommer lilltjejn uppspringandes bredvid mig och tar min hand. How cute!? Då kände jag mig väldigt varm inombord.
När vi hoppat in i bilen säger lillkillen till pappan "Dad, I wont to go to angelicas house!" Så himla söt! Och pappan bara "Lilla gubben, det kommer du säkert kunna göra men inte nu."

Huset är väldigt väldigt mysigt! Och mitt rum (som lilltjejen va väldigt exalterad över att visa) är precis lagom stort! Jag har en säng, ett skrivbord, och en liten walkinclosset.

Ungefär 2 timmar efter att jag kommit hit kände jag bara att jag ville börja gråta och när mamma ringde från sverige till deras hemtelefon var jag nära på att be henne boka en biljett hem. Efter lite mat i magen kändes allt mycket bättre! Jag tror att det kommer vara väldigt mycket ups&downs den närmaste månaden. Men jag vet att jag har folk som stöttar, både i USA och hemma i Sverige, och jag har ju faktiskt lovat mig själv att jag ska klara detta och att jag ska försöka få ut så mycket som möjligt ur detta år.
Som min värdmamma sa till mig "Detta är eldprovet innan man blir vuxen".

Btw så är hon fortfarande på jobbet. Hennes högsta chef är på besök så hon va tvungen att tillbringa lite tid tillsammans med denne. Men jag hoppas jag kan få träffa henne innan jag går och lägger mig för just känns sängen väldigt lockande, för jag är så fruktansvärt trött efter alla nya intryck!

Jag har packat upp allting utom en av mina handbagage. Så nu känns rummer inte så kalt utan lite mer som mitt.
Några bilder blir det tyvärr inte i detta inlägget då jag inte tagit några idag och jag måste prata med mina värdföräldrar vad det gäller bilder på huset/barnen.

Nu har ni fått en liten inblick av hur mitt första möte med (nästan hela) familjen var.
Ta hand om Er.
Puss&Kram