angelicaiamerika

Lördagskvällen den 13 augusti vet jag alltid kommer vara en speciell dag, för alla som var med!
Att få varit med när min underbara syster gifte sig är något oerhört stort för mig. Fast att det var "så enkelt"...
Jag är så fruktansvärt glad att jag tog beslutet att åka hem. Hem till Sverige och hem till en kväll jag aldrig kommer att glömma. Jag har ångrat mycket av det jag lagt pengarna på sen jag kom hit till staterna. Jag har känt så mycket ångest över varenda dollar jag spenderat. Flygbiljetten hem till sverige är ett undantag. Det är den första grej jag inte tvivlat på det minsta. Jag har varit med om min livs underbaraste helg och det är något jag vill tacka er för. Er där hemma. Ni som hjälpte mig med allt som gjordts i kulliserna för att allt skulle bli så perfekt som det blev och Ni min underbara familj som är så lättlurade men ändå så gulliga. Ett stort tack till Sandra och Morgan som välkomnade mig med öppna armar fast att det inte hade en aning om att jag skulle vara med under deras stora dag och inte kände att jag "stal deras show".

Jag har kommit tillbaka till USA med fulladdade batterier!
När jag tänker tillbaka på var jag faktistk gjorde i helgen känns det bara som en dröm! En dröm som var så verklig men ändå så ofattbar. Detta är något, precis som aupairgrejen, jag kommer bära med mig hela mitt liv.
Det är så svårt att få ner vad jag känner och tänker i text.
Men jag hoppas att ni känner, iallafall en del av den, enorma glädje och kärlek jag fått vara med om.

Jag kommer, inom en snar framtid, lägga upp en eller två videos från min vistelse i Sverige. Håll utkik.

Detta är min berättelse om de 48 fantastiska timmar jag fick spendera i Sverige med min underbara familj efter 7½ månad ifrån dom.

Love,
A

LÄS INTE DETTA INNAN DU LÄST;
Sverige part 2!


Efter att vi druckit lite välkomnstdrinkar och minglat runt lite kom prästen. Det var dags för vigsel. Tårarna rann ner för allas kinder när Sandra sjöng "För att du finns" för sin Morgan. Det var så himla vackert!




Gifta! :)


Gullungen Ronja som blivit så hiimla stor!




Kärlek<3


Lite mingel!




Jag & Mamsen




Jag & papsen!


Bröderna!!


Min snygga bror <3




Dennis hade hittat mammas skor!


Någon blev glad för sin traktorbok :)


Tårtskärning.


E orkade inte va med längre. Så han gick och satte sig under bordet och lekte med leksakerna.

En liten sammanfattning av det drygt 300 bilder som togs med min kamera under kvällen.

Love,
A

LÄS INTE DETTA INNAN DU LÄST;
Sverige part 1!


Det var lite svårt att sova den natten. Då vi gick och la oss vid 12 var ju min hjärna inställd på att klockan var 6 på kvällen... Dock kunde jag somna och sov fram tills klockan var 3.30. Vilket faktiskt var bra att jag vaknade för det betyder att jag kunde skicka ett sms till Pauline och undra lite över hur hon jobbade i helgen för "vi måste ju ha en skypedate" host! Utan att hon skulle misstänka något.
Jag somnade om efter någon timme och sedan ringde alarmet vid 9. Somnade om till 10 och sedan gick vi upp, åt frukost, duschade och begav oss till Johnssons där jag nu hade fått reda på att Pauline skulle jobba från 1-6. Jag körde Martins bil till Alvesta - wihoo! Med videokameran i högsta hugg gick vi in. "Va fan gör du hemma!?" var hennes första kommentar. Jag bara grät. Det var så himla fint att få se henne igen - min bästa bästa vän! Efter lite glass och snack ute i solen var det dags att säga hejdå igen. Men det är inte ens två månader tills honom kommer till staterna och hälsar på mig!

När vi närmade oss Sandra och Morgans hus tuuuutade vi så att Morgan skulle känna att han var tvungen att gå ut och titta. När han såg mig bara stod han där på trappan helt förstelnad. Inte så konstigt kanske?
När alla miljoner frågor var besvarade och mina grejer inburna var det dags att säga hejdå till Martin.

Klockan var efter 2 och jag började känna nervositeten över att överraska mamma,pappa, rasmus, brossan m fam. och farmor. Under tiden som Sandra och Morgan dukade och gjorde fint hjälpte Frida mig med håret. Efter 150 försök fick jag tillslut till en curl med min långa lugg. Inte det lättaste med den blev bra tillslut! :) Tiden bara rusade iväg och helt plötsligt slog klockan halv fem och gästerna var välkomna att droppa in.
Bror Benny var, som alltid, först på plats! Jag stod i hallen när hans son Jesper kom in genom dörren. Blev jätte nervös att han sätt mig och rusade in i vardagsrummet och gömde mig bakom soffan. När kusten var klar sprang jag upp på övervåningen och gömde mig där. Tittade ut genom fönstret och såg mamma och pappa komma. Såg deras första reaktion över att Sandra och Morgan som tog emot var så finklädda.

Mitt hjärta bultade i 180. Efter att de fått runt alla på baksidan och satt mamma och pappa ner kom Morgan och hämtade ner mig. Jag tog några djupa andetag och sedan gick jag. Stannade till precis innan det såg mig och andades två gånger till innan jag klev runt, runt hörnet. Där stod alla samlade. Sandra med videokameran och frida med systemkameran. Jag kommer inte ihåg vad jag tänkte eller var jag kände. Jag hade bestämt mig för att inte gråta men när jag såg mammas reaktion kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Pappa var snabbast upp på bena för att ge mig en kram. Efter kom mamma och rasmus. Det var så fint det ögonblicket. Precis som på film.
Det är tur att alltig är inspelat för minutrarna efter har jag inte en aning om vad som gjordes eller sas. Jag var bara så glad! Så lycklig för att äntligen få vara tillsammans med min familj igen!

Fortsättning följer!

Planet lyfte 17.35. Jag flög med continental airlines. Verkligen jätte nöjd med deras service! Visst var maten inte den godaste, men flygplansmat är aldrig gott... Det hade jätte många bra och nya filmer att titta på! Jag kollade på water for elephants innan jag försökte sova. Satt längst ut på en tre sits oxå var den en kvinna som satt längst in mot fönstret som var jätte trevlig! Vi pratade lite och jag berättade för henne om min resa. Hennes kommentar blev " Dont do that to your mother!!" Hehe, gulligt :) I och med att det inte var någon som satt på platsen i mitten kunde jag lägga mig över båda säterna. Dock inte riktigt slappna av men det var helt okej att ligga så i 3 timmar och iallafall lossas sova... Vi landade sedan i Sveige vid 7 am svensk tid(30 minuter innan beräknad hemkomst). Då tog jag mig direkt till tåget. Köpte en tågbiljett och satte mig på öresundståget som skulle ta mig upp till Växjö. Slumrade till lite. Var konstigt att åka igenom alvesta utan att stiga av... Och tågen var så himla tysta! Väl i växjö hämtade Maria upp mig och vi åkte direkt till infocare där Sandra jobbar. Överlämnade videokameran till Marias syster Frida medans Maria gick och hämtade Sandra i ärendet " Jag har en samsung kund du måste hjälpa mig med" Vi gömde oss i matsalen.
Det är ett obeskrivligt ögonblick jag fick vara med om när Sandra insåg att det var jag som stod där framför henne. Hon kramade sönder mig och grät floder. Själv var jag så jetlagad så jag var mest glad. Glad att det hade gått så bra och att hon inte misstänkt något!
Efter att den största chocken lagt sig och vi kramat varandra 100 gånger till hade vi bestämt oss för att luncha . Då var klockan bara 10.30 så Sandra var tvungen att försöka jobba vidare lite och jag bestämde mig för att gå bort till Hennings och äta. Tog en coca cola och en chockladboll och sen satte jag mig i en soffa och läste min bok(The girl with the dragon tattoo) tills det var dags att gå tillbaka och möta upp Sandra, hennes syster Andrea och Maria för en trevlig lunch!

Jag var helt utmattad efter lunchen så jag fick låna infocares vilorum och låg och sov där tills Sandra slutade. Då åkte vi och uträttade lite ärenden. Var bl.a inne på det numera färdigbyggda Grand Samarkand. Va fint det blivit!!! Dock var jag livrädd att jag skulle möta någon som jag kände. Eller rättare sagt kände igen mig. Gick runt med min keps och kollade rakt ner i golvet hela tiden. Efter det åkte vi till moheda för att hämta upp grabbarna på dagis. Dom kände igen mig. Det var så fint att få se dom och krama om dom igen. De har blivit så himla stora!! Vi åkte hem och åt kvällsmat. Svenskt bröd som inte var rostat, marmelad och ost som man var tvungen att använda osthyvlen till - mums! Klockan slog 6 och vi var tvugna att åka upp till Alvesta och hämta Frida vid stationen. Ville egentligen överraskat Morgan ( Sandras numera man) innan men hann inte. Jag fick köra till Alvesta. Manuell. Efter 7 månader av automat så gick det fakstiskt fruktansvärt bra ändå! När Frida hoppat in i bilen körde vi ut till Martin för att överraska honom. Sandra plingade på dörren och körde upp videokameran i ansiktet på honom och sedan kom jag fram bakom knuten. Jag kan inte säga annat än att Martin blev överraskad. Väldigt överraskad!
Stannade och sov hos honom över natten. Vi hade en jätte mysig kväll och det kändes så himla skönt att få träffa honom igen!


Forsättning följer!

Jag vet inte vart jag ska börja. Jag är helt tagen.
Nu är jag tillbaka här i mitt rum i South Orange, NJ USA. I samma rum som jag i torsdags gick in i 350 gånger för att se till så att jag inte glömt något. Vid samma dator som jag planerat och bokat min resa till Sverige på dryga 2 veckor tillbaka. Allt har gått så fort men ändå så långsamt. Jag har njutit varje sekund, och har inte ångrat för fem öre att jag åkte hem. Hem till sverige för 48 timmar.

Fyra personer, av olika anledningar med huvudsak att hjälpa mig överraska männsikor, i Sverige visste om min snabbvisit innan jag satte mig på planet. Så därför har jag tänkt, fast att hela min kropp skriker JETLAG, ta dethär från början. Så att ni kan få en liten inblick i hur min absolut underbaraste helg i hela mitt liv sett ut!
Kort har tagits och filmkameran har funnits med.

Den 28 juli fick jag ett mejl av min storasyster Sandra. "Jag har något att berätta som du absolut INTE får föra vidare." Vi bestämde en tid för skype dagen efter. Under det nästan 24 timmarna hann jag tänka mycket på vad det egentligen var hon skulle berätta.
När vi pratat 10 minuter på skype kunde jag inte hålla mig längre. Säg vad det är!!!
"Vi ska ha en grillfest den 13 augusti. Men innan vi ska grilla ska vi viga oss." Det kom som en chock, bokstavligt talat, för mig! Det var något som inte fanns med på kartan! Glädjetårarna sprutade tillsammans med sorgen när jag förstod att jag inte skulle kunna vara där på deras stora dag. Det tog mig cirka 2 sekunder att inse att jag måste dit!
Utan ett ord till någon i Sverige hade jag klockan 18.30 samma kväll en tur och retur biljett till sverige i mina ägor.

Planerandet började redan dagen efter. I och med att bröllopet var hemligt var ju hela min vistelse bara tvungen att vara hemlig. Mejlade med, min pojkvän, Martins mamma och försökte få till så att han stannade hemma på fredagen den 12 augusti. Ringde till storasyster Frida som jag visste var den ända att veta om bröllopet. Luskade i hur Pauline jobbade den helgen. Och höll så god min jag kunde när jag pratade med mamma och pappa. Det har varit allt annat än lätt, det kan jag säga er!

Den 6 augusti hade jag fortfarande ingen aning om hur jag skulle överraska syster Sandra. Ringde och pratade lite med Frida om vilka planer, eller`rättare sagt inte planer, jag hade...Då kom hon på den brillianta iden att prata med Sandras kompis/jobbarkompis Maria. Fick telefon numret och tog mod till mig att ringa. Hennes svar var; Självklart hjälper jag till!
Jag kände mig så fruktanvärt lättad efter att vi lagt på!

Samma dag åkte jag in till NYC och letade presenter till alla barnbarnen. Det har varit många förberedelser att ta itu med! Bland annat köpa en videokamera. Det var det första jag tänkte på - Jag måste spela in alla möten + bröllopet nu när jag rest så långt.

Torsdagen den 11 augusti kom. Snabbare än jag hade anat! När jag packat, duschat och gjort allt klart för resan satt jag mig framför skype och pratade med mamma som om ingenting hade hänt. Det hon inte visste var att inom 3 timmar skulle jag sitta på flygplatsen i Newark och vara påväg hem, hem till sverige och hem till familjen.
Men innan dess var jag tvungen att plocka upp ungarna från camp och laga pannkakor till lunch. Vid två kom Kristen över för att passa dom och min skjuts kom för att plocka upp mig. Dock hade vi lite krångel med att komma till flygplatsen. Efter lång kö på highwayen och lite förvirrade kom vi äntligen fram och jag kunde lugna ner mig.



Fortsättning följer!